pyyretdagar

 HÖSTEN OCH MÖRKRET....

Ja, jag vet hösten är snart slut...men kände ändå för att skriva ner det här som jag har skrivit för ett tag sen..tyckte de passade just nu.

EGENTLIGEN tror jag att jag tycker om hösten och mörkret, men jag gråter ALDRIG så mycket som jag gör då!!
Det bara kryper in i mig på kvällarna när jag är själv. Jag vet inte varför jag gråter.
Kan det vara all sorg som jag har upplevt vid denna tiden? Kommer den tillbaka VARJE år?

Kan det vara en  period i livet när man SKA  vara så? Är det typ en riktig KLIMAKTERIEKÄRRING man håller på att bli eller har jag alltid varit så här?

Så mycket tårar och gråt som vill komma utan någon som helst orsak. Är jag kanske en sorglig person, fast jag inte vill inse det själv?

Jag som älskar att tända hur många ljus som helst, sätta på någon härligt lugn musik och bara njuta.
Men även då kan jag bli sorgsen av mig. VAD är min uppgift här i livet? Jag som trodde att man skulle få vara lycklig hela tiden, men det fattar ju till och med jag nu att det finns det ju INGEN som är ...eller??!!

Kan man styra sitt liv så mycket så att man kan vara konstant lycklig? Nej, det KAN man ju inte!
Sorgerna finns ju där för att man ska uppskatta det man har och för att man ska kunna KÄNNA lyckan när den väl kommer till dig.

Synd bara att inte alla har kommit på att det funkar på det viset...

kramar till alla mina vänner och en till mej själv...