pyyretdagar

ALDRIG ENSAM!!


Det är svårt att skriva ner tankarna man verkligen har för sig själv.
Man är rädd om dom, men vill ändå berätta dom

Men det finns ingen där som vill lyssna, för dom har egna tankar som gnager och vill ut.
Man känner sig ensam och vilsen, vill gråta och skratta samtidigt

Men vem ska man gråta ut hos? Vem ska man skratta med?
Tveksamt!! Om ingen har delat sina innersta tankar och funderingar med dig,
vem ska du då prata med själv?

Man kan ha EN riktig vän eller på sin höjd TVÅ kanske.
Men kan man störa dom när som helst?
Dom har sitt eget att tänka på, orkar dom verkligen lyssna på dig då?

Man lyssnar för att vara en snäll vän och försöker hjälpa alla andra,
men vem lyssnar på och hjälper dig?

Den sanna vännen fiinns den?
Jo, jag vet och jag tror verkligen att de finns en sann vän,någonstans därute!

Men måste man leva hela livet genom sig själv utan hjälp av andra? Livet blir väl aldrig DITT liv annars?
Lite hjälp av andra kan behövas på vägen.
Det finns ingen som orkar vandra så långt och så länge helt själv.
Ingen, ingen i hela världen!!

Du kan inte vandra livets väg utan att möta andra människor.
Man är ju trots allt aldrig så ensam som man tror egentligen!!

Eller är man det ?!

pyyret!