pyyretdagar

Jag har verkligen gått på halvfart när det gäller att skriva blogg....vet inte om jag har någon skit i kroppen....(naturligtvis har man alltid det, men inte sån skit jag menar) Har ont i skelettet liksom, jag känner mig som ett vandrande blåmärke. Och ena benet är jag säker på att det är nån jäkel som har stelopererat på mig när jag inte har varit vid mina sinnens fulla bruk.... det finns ingen tillstymmelse till motorik där och det gör så fruktansvärt ont ibland att jag vill kapa av det.....det bultar och bankar och känns som om jag hade träningsverk åt hela svenska fotbollslandslaget......trött är jag också, men bara emellanåt... jag är inte ett dugg trött på morgonen men framåt fyrasnåret kommer blytyngderna smygande ner i fickorna och jag känner mej som om jag går och bär på ett helt gym. Hoppas att det inte ser ut så när jag går omkring bara... inte för att jag har någon vacker gångstil i vanliga fall men min kutrygg behöver definitivt inte förstärkas av några extra tyngder....

Men jag deppar inte ihop för det... Jag ser fram emot vår resa och dessutom har ju solen börjat titta fram igen.... Finns det något mer underbart än solen? Ja det gör de ju naturligtvis och Suss du vet vad jag menar =O)

Annars har det inte hänt något särskilt vad jag kan komma ihåg med min Alzheimers light....
Jag har börjat läsa i en bok som jag inhandlade på rean. Det är "Tisdagarna med Morrie" skriven av Mitch Albom.... den kan jag vaaaaaaaaarmt rekomendera ... jag har bara kommit halvvägs än men det är verkligen en bok som tar tag i en och man inser vad livet egentligen går ut på.....Me like a lot !!

Nu ska jag faktiskt svika er igen och gå och lägga mej och glo på dumburken... det är ett nytt program som heter "Sverige campar" som jag vill kolla in för att se om det är något att hänga i påskriset....

så ha det godis alla vänliga livsnjutande människor.....
carpe diem men gör det lugnt......

kram på er