pyyretdagar

okej, försöker blogga färdigt härå för dagen... har suttit ute lite grand idag med, men då fick det faktiskt bli i skuggan,förutom benen som fick hänga ut och försöka få lite färg. Varför skare va så svårt att få dom bruna?!! Ja ni som är blondiner och har samma pigment som jag vet vad jag talar om. Annars har jag fått en ganska hyfsad färg nu tycker jag själv...

Har varit liiiite aktiv idag på morgonen, först var jag och syster ute med hårbollarna, sen tog vi cyklarna och cyklade en runda som vi kallar för "stjärnehultarundan" , det är vägen förbi där vi bodde när vi var små. Flyttade därifrån typ -78-80 nåt sånt tror jag. Man saknar verkligen det stället...särskilt på somrarna.....mmmmmmm hade varit underbart att få bo där igen...men men dä lär väl bli en dröm som INTE blir sann tyvärr !

Annars hare inte hänt något speciellt idag... har bara tagit det lugnt och tjötat lite med suss i luren, jag har iofs. bakat idag .... ja jag vet att jag är galen som bakar en sån här dag, men det var en färdig blandning som man bara tillsätter vatten i och sen skjuts in i ugnen så tar det typ 40 minuter innan den är klar.........
garnerade den med vaniljvisp mango och banan...

godis godis...

har känt av lite av dom berömda hormonerna idag oxå...inte bra... men man kan väl få tycka synd om sig själv någon gång då och då eller??!!

ibland är man ju ensam i hela världen...så är det bara och det är ingen annan som har det som en själv...!!
Vet inte om detta syndrom dök upp för att jag kom på att jag ska gå och jobba imorgon =o/
Det kan vara på det viset, det är som vanligt när jag kommer dit imorgon det vet jag ju, så jag tar ett djupt andetag innan jag går in genom dörren och sätter igång me stretandet igen...
usch vill inte tänka påre ens en gång...
hokus pokus ge mej en krokus... vill glömma det där
som är min arbetsatmosfär....
säger hellre simsalabim
och tränar magen i trim...
kan göra allting annat än att gå dit...
kan måla garaget i färgerna brun och vit...
 vad som helst bara jag kunde slippa
att gå där och känna att jag måste vara allas "klippa"......
det tar all min energi
att se allt som går förbi..
ingen annan märker vad som händer
det är bara jag och du som ser vart det vänder....
alla tappar sugen och gnäller och gnyr....
tror jag tittar mot himlen och mot solen flyr...
fäller en tår i min sista stund i frihet,kom ge mej styrka jag behöver den nu
ingen stund har varit som denna ingen vän har varit som du...
men vännen är långt borta finns inte här mer
jag har dej bara i tanken kan se när du mot mej ler
ska jag bedöva min smärta med tårar som rinner ner för kinden
varför flyr jag mot solen och rätt in i vinden...
finns ingen tröst när jag som mest behöver
ta tag i mitt liv och rycka upp mig
måste kunna glömma och komma över
det som hänt har hänt
ska inte titta bakåt, men det finaste finns bakom dörren på glänt
i det förflutna långt långt borta kommer alltid att minnas
kommer aldrig att dö kommer alltid att finnas

gonatt och glöm mej inte...kram