pyyretdagar

Just nu så känns det som om jag inte skulle ha tid att sitta här och skriva, MEN man tar sig tid helt enkelt.
Sen tänker jag vad ska jag skriva om? Det har liksom inte hänt några mirakel idag heller!!
Men ännu en dag av mitt liv har ju faktiskt försvunnit, och det är ju en ganska stor sak om man tänker efter. En dag mindre för mig att leva, sen om jag lever tills jag blir hundra eller tills jag blir sextio så lik förbaskat har jag en dag mindre i hela mitt liv. OCH vad har jag gjort av denna "heliga" dag? Inte något alls känns det som.

Börja dagen med en frukost för vår yngsta "hårboll" elvis och sen en snabb promenad i skogen. Sen hem igen och göra frukost till mig själv och min familj. Sen vart det TRO DET ELLER EJ en fika på förmiddagen med mina systrar min bror och hans barn. Det vart påsktårta så de stod härliga till och fastän den va hur liten som helst (tyckte jag) så blev nästan halva tårtan över !! Kan det bero på att klockan vart cirka tio på morgonen!?!?!

Sen åt vi middag vid halv-två typ och mera kaffe. Asså jag har inte gjort ett vettigt handtag idag heller...... Vad ska det bli av mig till slut? Jag TÄNKTE gå ner och lägga i tvätt i maskinen, och jag TÄNKTE  att jag skulle gå ner i källaren och rensa lite i vår blivande gillestuga. Sen TÄNKTE jag gå en långpromenad me elvis, men snön satte stopp för den vandringen. Jag TÄNKTE faktiskt oxå bloggat lite tidigare, men det har suttit folk framför burken hela dagen så jag har inte ens kommit i närheten av den.

Idag har jag haft en sån TYPISKT fyrtioårskrisdag oxå..... hade jag varit själv hemma hela dagen så hade jag storbölat hela tiden. VA I HELA FRIDEN ÄR DET SOM HÄNDER EGENTLIGEN? Man kan gråta åt va fan som helst verkar det som, Jag kan till och med sitta och titta på typ "wild kids" på tv och börja gråta för att ungarna hare så roligt och säger så idiotiskt gulliga kommentarer, eller så kan jag titta på vilket jäkla tv-program som helst och börja lipa, ÄR inte det otroligt idiotiskt?!!

Varför blir man så? Hormonerna kan väl för helskotta lägga band på sig så man slipper börja gråta så fort någon säger HEJ hur har du det? eller så tycker man att det är ju ingen som förstår en och ingen som bryr sig om en, man är helt ensam i hela universum med sina problem. Sen när man täner efter så har man ju hört måååååånga som pratar om dessa små jäkla hormoner hit och dit som inte kan hålla sig i styr. Hos oss "kvinnor" är det ledsamma känslor och deppa som blir värst, men hos "karlarna" är det om inte jag har fattat det fel hormoner som BARA har med vissa känslor att göra och att detta kallar dom för "gubbsjuka" .... ÄR DET SÅ GRABBAR?

Är det någon som håller med mej i denna allvarliga hormonfråga?
Ganska komiskt när man tänker efter så här i efterhand och man har hormonerna på rätt ställe, men det är inte kul närom flackar som en jävla virvelvind och ställer till det hela tiden....Jag skulle själv tycka att det skulle se ganska underligt ut om man fick se någon gråta krokodiltårar till ett barnprogram!??!

Det är väl inte bara jag som vågar erkänna att man har dom problemen i alla fall .... eller ??

Nu ska jag gå och sätta mej framför den andra burken (tv:n) och sen blire läggdags ganska tidigt idag hoppas jag för jag är såååååå trött efter allt slit idag *fniss*....

Jag tänker inte riskera att läsa Kalle Anka innan jag går o slaggar i alla fall, för där går nog gränsen för vad jag kan gråta till.... men de hade nog hänt om jag hade provat...

Ha en fortsatt trevlig helg alla bloggare och groggare....

vi hörs förhoppningsvis imorgon...

kram och en droppe på kinden..... /pyyret