när ska man hinna med allt.....

har ju inte skrivit på två veckor...HUR kan detta komma sig? Ja inte fasen vet jag... tid har man ju så det räcker och blir över NOT !!!!!!!!!!!!!
Har jobbat extra nu hela helgen, sen upp idag klockan kvart över fyra för att ta mej till jobbet i den blöta äckliga kalla snömodden som är ute på alla vägar som finns till och från jobbet.... börja jobba klockan 05,00 och det är inte vilket jäkla jobb som helst.... NEJ naturligtvis ska det inventeras i FRYSEN bbbbbbbrrrrrrr......... kallt så in i bänken... men jag och Erik lyckades tejpa för fläktknappen så den gick inte igång var femte sekund typ... hade blivit ett jäkla springande annars...

Så där vart jag "fast" i två timmar innan jag fick gå hem. Och vilka möter mej i dörren om inte dom små hårbollarna Elvis och Ari.... -Jaha så ni har INTE fått mat av någon annan...nej de ä ju klart dom sover ju så gott allihop. Okej, jag ger väl er mat innan jag slänger mej i soffan då....

Maten är slut i hundskålarna....ååååhhh äntligen får jag vila lite....!!! Trodde jag .... men icke sa nicke... dogsen springer direkt till dörren för dom vill ut och göra det som vi kallar på ren svenska för "nummer två" .... så fint så fint....

Jaha ut med er då... går en så liten sväng som möjligt för att få komma in  i värmen igen och för att förhoppningsvis få vila lite....Men min mage börjar kurra lite mysko så jag sätter på kaffe och gör en macka för säkerhets skull så jag slipper vila på tom mage ..... Okej nu äntligen så ligger jag i soffan... Men hörru pia!!!! KAFFE!!! Inte fan kan jag sova när jag har druckit två koppar kaffe..... TÄNKTE INTE PÅRE.... många koppar bliiiiire

så nu sitter jag här skittrött och HAR faktiskt tid att skriva lite..... Har läst Sara-vännens blogg också...Du ÄR  så duktig på att skriva Sara så det är inte sant....SKITKUL att läsa din blogg tycker jag....fortsätt me det .....vet inte om du läser min eftersom jag skriver så sällan, men jag kan ju skicka ett mess te dej och tala om att NU jäklar har det hänt...Pia har bloggat igen....synd att vi inte kunde ses på ditt lov....men de går väl fler tåg hoppas jag....

Idag ska jag gå på bokrean och sen ska vi i "gänget" (som består av mig själv mina systrar Anneli och Eva och polarna Carola och Jenny) gå och fika på det berömda fiket i anderstorp.....Bernts Konditori.... jag tror jag ska föreslå att vi ska ta coffea någon gång i stället, det skadar aldrig att byta ställe ibland... vet i och för sig inte om dom har öppet lika länge...men de kan man ju lätt kolla.....

Sen skulle jag försöka fixa till så jag och mina polare Suss och Jaana kunde gå o fika någon dag me... men dä ä ett jädrans pusslande me tider och familjeliv.... men du suss hare ju ganska ledigt från "den stora pojken i huset" .... han flyttar väl snart till Italien eller? hehe..... Cara Mia.....

Jag får väl se hur dagen slutar...... Den har ju nyss börjat... Men tiden är knapp ändå...Imorgon har vi den stora inventeringen i hela butiken.... ska börja så SENT som klockan 06,00 !! Dä ni....

gonatt och ta hand om er
krama varandra i (nät)trafiken....

kram/pyyret

rock-cat loss

rock-cat lossTittade på melodifestivalen och rockade verkligen loss till alla goa låtar...... NOT....... Den här bilden snodde jag från arkivet  innan pressen fick tag på den... det är svante tureson i en yngre version, som han såg ut på 60-talet när han BÖRJADE att va me i schlagervärlden.
Jag har inga fördomar typ men tycker de var liiiite för mycket GAMMAL shlager över hans och annelie ryde´s bidrag. Både typ låten och dom som framförde den vart ju lite gamla i gamet om man säger så.


Annars va ju The Ark min favvis och faktiskt Marie Lindberg... skiiiiiiitkul att det är någon som kommer fram ur en liten vrå någonstans i sverige och verkligen slååår.... Och DESSUTOM visar hur glad hon blev över alla röster som hon fick...verkligen roligt...


Nu över till något annat, har ju en hund som heter Elvis. Det är en tysk Jaktterrier, söt gosig väldigt busig men han har sina lugna stunder oxå. Men de ä inte det jag hade tänkt berätta. Han har nämligen en VÄLDIGT konstig ovana TYCKER JAG i alla fall. Det är nämligen så här att när vi är ute och går han och jag (för vi behöver verkligen promenera båda två) så är det något som jag förundras över.
 När han ska göra "nummer 2" så för det första MÅSTE han hitta typ en häck eller väääääldigt långt och vasst gräs att göra det i och för det andra så måste han spinna runt som den värsta karusellen innan han sätter sig ner.... han står alltså på samma fläck hela tiden men snurrar jääääää.....ar så till o me jag blir yr i huvudet.

Nåväl när han har snurrat färdigt och bestämt sig för att göra "nummer2" så kommer det som jag verkligen tycker är helt otroligt mystiskt..... Han vänder upp baken MOT häcken och helst ska det sticka ut en gren som han kan ha mot bakdelen samtidigt som han trycker sig så långt in i häcken som han bara kan komma!!

KAN DETTA VA BEKVÄMT OCH SKÖNT ??!! eller måste han plåga sig själv så till den milda grad att han måste tvinga ut skiten....Ja det vette fasen va han tycker o tänker ... men inte för en sekund kan ja tänka mej att det skulle vara bekvämt på något vis alls??!!

Har han ingen häck eller buske som är tillgänglig så går det bra med en mur också ......mmmmeeeen ...
då måste han vända rumpan MOT den och helst ska skiten landa uppepå själva muren....yyyyeeeuuu....
ni kan ju tänka er själva hur kul det är att försöka ta upp den skiten ... hälften stannar ju nästan kvar på muren som ju inte är det slätaste och mest välputsade underlag man kan använda som toalett...
jag skulle behöva ha ett helt städset me mej varje gång vi går ut om man skulle få det så rent som man vill att det ska bli när man plockar upp efter sina husdjur. Men jag gör så gott jag kan jag lovar alla husägare med mur..... jag försöker ta lite blad och eller gräs att putsa till me lite så det inte är utsmetat över hela muren ...
hoppas att det inte är någon som har tagit illa upp men jag försöker faktiskt nu för tiden att undvika allt vad murar och staket heter.... går hellre då på ställen som det finns gräs buskar eller häckar på...

Ja de husdjuren de husdjuren.... dom vet hur dom ska driva en till vansinne ibland.. men sen närom ligger jämte en i soffan och sover och snusar så gott och värmer en när det är kallt.. dååååå är dom gosiga att ha ...

slut för idag....tack för idag
hare godis alla glada / kram pyy



lunch någon?

lunch någon?här kommer ett LITET INLÄGG hehe..till...

säger bara så här .... kul att man har stora barn som kan baka.....

det luktar nybakat i hela huset....

yammi yammi...vet inte vare blir men det ska nog gå att klämma ner en bit av vad det nu är som är på gång.... mmmmmm okej kanske INTE om det är något liknande som på bilden....

hårboll i bröd ......no thanks!!
vill inte ens tänka på hur den senapen har kommit till .... yyuuoo...

kram pyy

sssshiiit

163097-5 inte min dag idag..

satt här och skrev HUR MYCKET SOM HELST...och vad tror ni jag gör när jag skrivit färdigt!!
glömmer spara och publicera såklart så nu är allllllllt booorta....huuuhuuhuu

tänker inte skriva om det igen så ni bara vet det.....

har fikat me suss idag ... det får räcka !!

ha det godis alla glada ...

kram pyy

all that I´m living for

all that I´m living for HÖSTEN OCH MÖRKRET....

Ja, jag vet hösten är snart slut...men kände ändå för att skriva ner det här som jag har skrivit för ett tag sen..tyckte de passade just nu.

EGENTLIGEN tror jag att jag tycker om hösten och mörkret, men jag gråter ALDRIG så mycket som jag gör då!!
Det bara kryper in i mig på kvällarna när jag är själv. Jag vet inte varför jag gråter.
Kan det vara all sorg som jag har upplevt vid denna tiden? Kommer den tillbaka VARJE år?

Kan det vara en  period i livet när man SKA  vara så? Är det typ en riktig KLIMAKTERIEKÄRRING man håller på att bli eller har jag alltid varit så här?

Så mycket tårar och gråt som vill komma utan någon som helst orsak. Är jag kanske en sorglig person, fast jag inte vill inse det själv?

Jag som älskar att tända hur många ljus som helst, sätta på någon härligt lugn musik och bara njuta.
Men även då kan jag bli sorgsen av mig. VAD är min uppgift här i livet? Jag som trodde att man skulle få vara lycklig hela tiden, men det fattar ju till och med jag nu att det finns det ju INGEN som är ...eller??!!

Kan man styra sitt liv så mycket så att man kan vara konstant lycklig? Nej, det KAN man ju inte!
Sorgerna finns ju där för att man ska uppskatta det man har och för att man ska kunna KÄNNA lyckan när den väl kommer till dig.

Synd bara att inte alla har kommit på att det funkar på det viset...

kramar till alla mina vänner och en till mej själv...

RSS 2.0